Varje generation har en tendens att hylla den musik man själv växte upp med. Givetvis grundar sig det i att man präglas av den musik som fanns under den period i livet då man formas som individ och nostalgins skimmer är alltid starkt. Ungdomens hjältar är alltid de man håller högst. Med det sagt finns det förstås inget incitament för att inte vara lyhörd för musik som utgetts både före och efter ens egna preferenser. Det är, som musikintresserad, givande att ta del av det arv och den historia som lett fram till dagens musik. Likaså är det berikande att vara lyhörd för de mer moderna varianterna av hårdrocken.